En halvknas illustratorbild, en vit bakgrund, en dampig panda. Ett nytt utseende. Inte klart, men det är på g.
Trollvatten.
Varför har folk börjat redigera alla sina bilder så fult? Sådär vitkluddriga. Och alla i hela världen verkar göra det. Jag tycker att det kan vara fint, på rätt bild. Men inte på alla bilder överallt. Jag blir stressad när jag ser såna bilder, det kryper i mig och jag vill bara blunda. Skarpa färger, naturliga färger, kontraster. Inte vitt kludder.
Det är som trollvatten.
Ni minns väl trollvatten? När man var liten och mjölken tog slut eller man fick bara för sig att dricka vatten ur ett glas man druckit mjölk ur. Och så blir vattnet sådär vitt och grumligt. Jag tyckte inte om det när jag var liten, inte så att varenda glas jag drack skulle vara trollvatten i alla fall. Det funkar med ett glas trollvatte nu och då. En passande vitgrumlig bild om motivet tillåter. Det går inte att dricka hela tiden. Och det går verkligen inte att redigera varenda bild på det viset. Du förstör mjölken, vattnet och bilden.
Det är som trollvatten.
Ni minns väl trollvatten? När man var liten och mjölken tog slut eller man fick bara för sig att dricka vatten ur ett glas man druckit mjölk ur. Och så blir vattnet sådär vitt och grumligt. Jag tyckte inte om det när jag var liten, inte så att varenda glas jag drack skulle vara trollvatten i alla fall. Det funkar med ett glas trollvatte nu och då. En passande vitgrumlig bild om motivet tillåter. Det går inte att dricka hela tiden. Och det går verkligen inte att redigera varenda bild på det viset. Du förstör mjölken, vattnet och bilden.
Om jag var en frukt så skulle jag vara en kiwi.
Man måste tro på sig själv. Tro att man klarar av saker. Inte klaga, klaga, söka fel. Då belr inget bra någonstans. Det har jag märkt. Och jag försöker. Det gör jag. Jag vinner, ibland förlorar jag. Över mig själv. Nu vart detta nästan poetiskt. Eller så inte. Men jag hade skrivit ett jätte långt inlägg om något som lät bra för stunden men sedan när jag skulle publicera det kändes blä. Smetigt och äckligt. Det är ju det som är det braiga med detta, Man behöver inte publicera alls. Man behöver inte skriva över huvudtaget. Fast jag tycker om att skriva. Ibland. Frågan är ju vad jag skriver. Bra fråga. Ganska intressant att just du läser. Jag tror att jag vet vem du är. Jag tror att jag vet vem alla som läser här är. Men vad vet jag. Och även om det är just du som jag tror att jag vet vem du är så vet jag nog ändå inte riktigt vem du är. Fattar du?
