Words, come to me so easily.
They make me forget what i mean.

Är så less på den här staden.. just nu känns den aldeles för liten. Alla vet vem alla är och jag känner mig granskad hela tiden. Som om alla granskar vartenda steg som jag tar. Jag nästan hör tankarna. Jag är nog galen.
Jag sitter fast här, kommer ingenstans.
Jag vill flytta långt långt bort och börja om, vända blad.
Börja på ett nytt kapitel. Eller varför inte på en ny bok?

Min Ark har gått in i studion idag.
Nu är det på riktigt. 
Detta gjorde min dag.

HJÄRTA

Och det är den 1 september idag, imorse var det ruskigt kallt att cykla till skolan och en massa frost på marken. Men som tur är har jag en mössa. Mössan är en väldigt bra uppfinning.

Tanken av att det är fredag imorgon slog mig precis. Den här veckan har gått fortare än vanligt. Skrämmande fort. Jag kommer knappt ihåg vad jag har gjort. Om jag ens har gjort någonting. Mitt huvud känns som en stor boll full med bomull, jag är sådär lullig som när man inte sovit ordentligt på väldigt länge.

Skrev de skrämmande engelska provet idag som visade sig att inte vara lika skrämmande som jag först trott. De känns som att de gick sådär mistänksamt bra. Jag blir alltid väldigt kritisk mot mig själv när jag skriver ett prov som känns lätt och jag knappt behöver tänka. Det måste finnas en hake, jag måste ha glömt några frågor eller missuppfattat uppgiften helt.
Sen så har jag gjort en upptäckt idag. Att sitta klockan 16.30 på franska lektionen och plugga glosor en torsdag eftermiddag är inte det lättaste. I alla fall inte om man heter Ida och håller på att somna.

Håller på att somna gör jag just nu i denna stund också. Ska förflytta mig till en lämpligare plats för sömn nu.