Words, come to me so easily.
They make me forget what i mean.

Den där Dr Gregory House har lyckats med att hålla mig vaken en hel natt till. Denna gång endast till halv två. Plus att han inte lämnade mig ensammen när jag skulle sova utan han uppenbarade sig i min dröm och kom till mig istället för Linnea. Och då var han bror till Elise.. Jag vet inte vad det är med mig och drömma skumma drömmar, men jag lyckas alltid väldigt bra.

Idag ska jag till Luleå med fröken O. Vi ska trängas med folk och titta på Luftslottet som sprängdes. Bäst för den att den är bättre än Flickan som lekte med elden!

Ibland kan man hitta hånahär söta videosar på youtube. Enjoy!

Jag vaknade upp till ett fall. Skrik. Jag visste att det skulle komma. Dels för att jag vet vad som händer idag. Och dels för att jag känner på mig när någonting är på väg att falla. Man lär sig efter ett tag när man levt i detta hus fullt med förhoppningar som bara faller. Allting ska ner till backen, all energi, den minsta lilla gnutta glädje som existerar ska utbytas mot likgiltighet och mörka tankar. Det finns ingenting att säga, allt är redan sagt. Alla ord är använda ingenting finns kvar. Bara ett tyst eko av ord som faller. Långsamt, långsamt neråt.
Idag vill jag inte. Det finns ingen luft kvar att andas här. Det enda som finns kvar är splitter av den lycka som vi alldrig någonsin kommer att nå.

Jag är splittrad. Jag vet inte vad jag ska tycka om julen. Det är någon konstig hat-kärlek. Det kan vara ganska mysigt att träffa familjen, då julafton är den enda dagen på året som hela familjen (alla fyra) är tillsammans en hel dag. Men allt annat känns ganska överdrivet, julklappar och girighet är jag spyless på. All hysteri som ligger i luften, allting ska vara perfekt. Alla ska (MÅSTEMÅSTEMÅSTE) vara glada och nöjda. Sen blir man bara påmind om att hela släkten är helt fuckad och den enda människan man skulle vilja fira jul med inte är i livet.

Jag brukar alltid tvinga min papi att följa mig till kyrkan på midnattsmässa på julaftonsnatten. Det känns som att det är det mest vettiga man kan göra. För trots att jag är bitter på en del av julen så känns det så högtidligt och fint i kyrkan på julen.

 
"En uppgiven gest bland världens bråten 
En stressad mamma som har skinkan full av jul, 
blir rädd att släkten kanske inte har så kul 
En kärnfamilj med huset prytt av marsipan 
kan väl inte längta bort på doppar-dan? 
Familj Vanilj vill fira julen snäll och söt, 
men en bittermandel göms i deras gröt! 
Det går en ängel runt på stan med tunga fjät 
och mammon fet och tät, 
lutar sig tillbaks mätt och belåten"  Lars Winnerbäck - Julgröten

Är jag den enda som är aldeles utomordentligt bra på att skjuta upp allt plugg till sista sekunden? Allt vad det gäller skola känns so fucking meningslöst. BLÄ. Men nu kan jag böja x-antal franska verb, jag vet att rabies är ingenting man ska skaffa sig och jag kan newtons lagar.
Men ig-vargen kommer nog att äta upp mig i alla fall.

Och jag undrar varför människor i amerikanska filmer alltid sover med smink på sig.
Himla onödigt.
Sen så vill jag bara till lägga att Tim Burton är en fantastisk filmskapare och Edward Scissorhands är min hemliga lover.

Många långa tankar har varit tänkta. Ingenting värt att publicera här. Bara att hålla för sig själv någonstans. Inte för att det skulle spela någon roll om jag skrev ner alla många långa tankar här, då jag har max tre läsare och en av dom är jag själv. Väldigt patetiskt.