En av alla dessa dagar.
Jag vaknade upp till ett fall. Skrik. Jag visste att det skulle komma. Dels för att jag vet vad som händer idag. Och dels för att jag känner på mig när någonting är på väg att falla. Man lär sig efter ett tag när man levt i detta hus fullt med förhoppningar som bara faller. Allting ska ner till backen, all energi, den minsta lilla gnutta glädje som existerar ska utbytas mot likgiltighet och mörka tankar. Det finns ingenting att säga, allt är redan sagt. Alla ord är använda ingenting finns kvar. Bara ett tyst eko av ord som faller. Långsamt, långsamt neråt.
Idag vill jag inte. Det finns ingen luft kvar att andas här. Det enda som finns kvar är splitter av den lycka som vi alldrig någonsin kommer att nå.
Idag vill jag inte. Det finns ingen luft kvar att andas här. Det enda som finns kvar är splitter av den lycka som vi alldrig någonsin kommer att nå.
Kommentarer
Postat av: Grynet
Sötnos <3 Om mindre än en vecka sitter jag på tåget upp till dig <3
Trackback
