Go away, take a train tisappear into the unknown.
Västervik var min första. Min första på sommarturnen. Försöker att inte tänka på hur många ögonblick jag missar. Har gjort och alltid kommer att göra. Det gör ont i mig. Mitt hjärta. Försöker glädja mig över vad jag har fått uppleva. Jag är otroligt glad och tacksam. Men ändå skär det i mig. Jag är låst här. Jag älskar mitt Norrbotten. Egentligen. Men inte nu. Inte detta år. Jag vill vara allt annat än låst på grund av avstånd. Jag vill inte klaga på placering av spelningar, jag vill inte klandra mina hjältar. Jag förstår att de vill spela där publiken finns, där de har minnen och vill spela en sista gång. Det vider sig i min mage. Illamåendet. Det här gar gnagt i mig hela livet. Men framförallt detta år. Det får inte sluta så här. Det får inte sluta.
In the beginning it was strange, untill sudenly it grew. Into something that I knew i didn't want to live without.
2005. Våren. Jag gick i sjätte klass. SOTA tiden, jag hade hade hört One of us is gonna die young. Den var väl bra, tyckte jag. Inte mer med det. Men sedan hände det någonting, jag hörde en annan låt av detta band, Clamour for glamour. Jag var fast, jag minns att jag såg den på något tv programm, de hade militärgröna kläderna som jag är så otroligt förtjust i än idag. Jag fastnade för en låt, med ett band. Då helt ovetandes om vad detta var en börja på. Helt ovetandes om att detta möte, mellan mig och musiken, mellan mig och Arken skulle komma att forma mig. Att leda mig, att lära mig, att få mig att orka. Att våga.
Jag köpte singeln, Clammour for glamour, lysnade i bilen på vägen hem. Jag njöt den var min, spår nummer två på denna skiva tog mig med storm. Stay real.. look swet yeah!
Minns när jag görde SOTA skivan för första gången. Jag satt på ett vandrarhem i Stockholm, hade köpt skivan på dagen. Lyssnade i min CD - freestyle på kvällen. De första tonerna till Peace of opetry.. skrapande, knastrande, sprakande ljud.. min första tanke var att cd sppelaren hade gått sönder. Men det gick snart upp för mig att så var inte fallet. Det lät så här. Det var så här det skulle låta. Fantastiskt. Jag lyssnade hela natten, ända tills skivan var slut. Somnade lycklig den kvällen. Jag hade hittat min musik.
Fortfarande helt ovetandes om var denna musik skulle leda mig. Att den skulle leda mig in i en helt ny värld.
