I hela mitt liv har jag väntat på livet.

Jag vet inte. Jag vill inte.

Jag har börjat skolan nu.
Vi har hunnit göra föga intressanta saker så som:
- Fått schema (ett ganska trivsamt sådant)
- Planerat och utfört diverse lekar med ettor och tvåor.
- Gjort projektarbetes plan.
- Haft vår första lektion, digitalt skapande, bestående av att joxa i photoshop.

Har andra saker att ta tag i också.
- Ta kontakt med människor(jag tror jag dör av allt detta kontaktande, obehagligt).
- Söka jobb(obehagligt var ordet).
- Skaffa ett liv (eller ta tag i det befintliga som står på paus).
- Ladda min kamera, ta mig ut och fota.

Jag har gått runt och haft denna på hjärnan hela dagen.




i hela mitt liv har jag väntat på livet
jag mest tog den roll som man mig gav
jag fick min plats i din smutsiga fitta
jag fuktade läpparna och kysste mig iväg


Utkast: Aug. 22, 2010

När tiden springer iväg utan att man ens hinner med. Det är just då man vill att tiden ska gå sakta, så sakta som den aldrig gått förut. När allting är som finast, underbarast springer tiden ifrån oss och allt underbart försvinner i ett moln av någonting vi inte kan sätta namn på. Var det verklighet? Eller har du drömt allt detta vackra? Ingen kan svara. För ingen vet egentligen vad som är skillnad mellan verklighet och dröm.

När det alldagliga gråa sätter in, när tristessen knackar på. Då vet du, tiden är här för att stanna. Tiden vägrar att gå, klockan tickar en sekund framåt, en sekund bakåt, en sekund framåt, en sekund bakåt.. Med en känsla av att tiden har stannat går du, längtar och trånar efter de där molnen som ingen riktigt kan sätta namn på vad de består av.
Var det dröm eller verklighet? Det spelar ingen roll. För det är vackert. Och det får dig att kliva upp ur sängen varje grå dag. Ta ett steg, två steg framåt.

Ta vara på tiden när den går fort, ta vara på tiden när den går sakta.
Om tiden alltid skulle gå sakta skulle vi gå under.
Om tiden alltid hade gått fort så skulle vi aldrig få chansen att stanna upp.
Stanna upp och se tillbaka på allt det vackara.




RSS 2.0