Words, come to me so easily.
They make me forget what i mean.

Aldrig mer, förutom ett stort ångestladdat svart hål, sista. Aldrig mer under "normala" omständigheter. Det slår mig som aldrig förr. Det slår mig hårt. Blåmärken överallt. Jag kan inte sluta gråta. Jobbar, målar plankor, städar garderober, funderar, peppar helgen ser fram emot att träffa alla diskutera jobba göra skapa, städar, längtar, letar jobb. Gör allt för att förtränga. Det går inte. Det går inte att förtränga, det går inte att ta sig till tyskland, göteborg, malmö, lund helsingborg. Gömmer mig under täcket över natten.