Words, come to me so easily.
They make me forget what i mean.

Ännu ett sommarlov har flugit förbi. Jag har hunnit med en del och de allra bästa på denna sommar hanns med för två veckor och en dag sedan.
Imorgon är det dags att börja tvåan. Tvåan? Började inte vi nyss ettan? Det känns verkligen så. Som att tiden som har varit bara är en dröm om framtiden. Allting känns så luddigt och overkligt.
Men trots allt så är det faktiskt tvåan som börjar imorgon, som alltid när skolan ska börja är jag så där konstigt nervös. Fast jag inte har någonting att vara nervös över. Det bara blir så ibland.

God morgon.